I många år gick jag runt och tänkte på varför jag återvände till vissa människor. Det kunde vara en frukthandlare, en sjuksköterska jag kände ett extra stort förtroende för. En chef jag uppskattade att arbeta med. Varje gång jag mötte en av dem, hände något. Den oro, eller fråga, jag bar på besvarades på ett sätt som gjorde att jag trodde på svaret. Och det blev ett möte mellan två människor istället för att jag råkade vara medarbetare, kund eller patient. Jag kände mig mer som en gäst, där de bjöd in mig till sig och var måna om att jag skulle lyckas med det jag höll på med.

De uppträder som värdar, slog det mig en dag, värdar som utövar värdskap. Då blir alla människor de möter naturligt deras gäster.

Jag definierar värdskap som konsten att få människor att känna sig välkomna.

Det är en konst att skapa vackra möten vilket kräver en konstnär. Det handlar om att få, att ta initiativ så att kollegor, vänner, grannar, kunder, främlingar och andra får en känsla av de möts med en genuin omtanke, att det är väntade.

En konst som börjar med att vi välkomnar oss själva och allt det inom oss som tillsammans utgör ett gör ett jag, först då vi kommer vi att möta världen med ett äkta värdskap.

Det är något värt att jobba för!