”Borrelia.”
”Borrelia…, är du säker?”, frågar jag läkaren i stolen framför mig.
”Japp, så det blir antibiotika i 10-dagar, har du några allergier?”
”Nä.”
”Tar du någon medicin?”
”Nä.”
Knapper, knapper.
”Då finns det att hämta ut på vilket apotek som helst. Två tabletter om dagen i 10 dagar.”
”Okey, tack.”
”Lycka till.”
Några minuter senare denna gråa och regniga dag kommer jag in på ett apotek runt hörnet. Tar en kölapp till receptutlämningen. Tittar upp och ser att jag är näst på tur. Ställer mig mellan hyllor med ansiktsskydd och annat, på tryggt avstånd till damen framför som står vid disken för att hämta ut sina varor. Under en evighet berättar hon om sina krämpor för den enda farmaceuten i butiken. Värst är att hon har svårt att gå ut med sin hund, en tax. Jag har inte bråttom utan njuter av att det ändå finns tid för lite mänsklig kontakt här i världen, när vi börjat tro att högt tempo är samma som effektivitet och produktivitet.
När hon är klar och passerar mig tittar hon lite ursäktande på mig. Jag ler. Hon går vidare.
Det plingar till och mitt nummer kommer upp.
Framme vid disken säger jag ”hej, jag skulle hämta ut lite medicin.”
”Jahaja, då får jag be om legitimation tack”, säger hon allvarsamt med en lätt vacker brytning på något jag tror kan vara ryska.
”Varsågod.”
”Jahaja, antibiotika, hm, ett ögonblick.”
Hon vänder sig, går bort till ett högt skåp, drar ut en låda en bit upp och tar fram en ask.
”Då ska vi se här, två tabletter dagligen samtidigt i samband med måltid.”
”Ok, så typ vid lunch tar jag två tabletter?”
”Just det, eller vid middag, det är viktigt att det är samma varje dag, alltså inte vid lunch en dag och middag vid nästa, men du förstår väl.”
”Japp.”
”Och du ska inte dricka mjölk till måltiden när du tar tabletterna.”
”Gäller det även havremjölk?”
”Vad är det, havremjölk?”
”Eh, mjölk som är gjord på havre, säljs mycket av det nuförtiden, lite mer miljövänligt.”
”Mjölk kommer från korna, inte från en åker. Om det är gjort av havre är det havrevatten, lite ordning måste det ändå vara.”
”Men det går bra med havrevatten?”
”Inga problem. Och du ska inte utsätta dig för starkt solsken.”
Vi tittar ut mot den gråa dagen genom ett regndränkt fönster.
”Jag kanske ska sätta på mig lite sololja innan jag går ut i solen, bara för att vara säker?”
Hon skrattar till.
”Jahaja, då hoppas jag att du snart är bättre.”
”Tack, det hoppas jag med, hejdå.”
”Hejdå.”
Ett litet möte har skett.
