Jag kliver in i taxin utanför hotellet i Umeå efter min föreläsning om konsten att få människor att känna sig välkomna för 150 personer som ville sätta fokus på det goda mötet.
Vi börjar tala med varandra, han bakom ratten är kanske runt 35 och jag där bak dubbelt det.
Han frågar vad jag gjort i stan och jag berättar.
”Jag förstår, det är ju så himla viktigt. Du vet, när jag var yngre var jag inte en så bra människa.”
”På vilket sätt då?”, undrar jag lite förvånad över vad han sagt.
”Du vet, massa dumt, många av mina kompisar sitter i fängelse och några är döda.”
”Oj, vad tråkigt”, får jag ur mig.
”Ja, vid en tidpunkt, jag var kanske 25 insåg jag att mitt liv var på väg åt fel håll och att jag inte ville fortsätta leva så, hålla på med allt det där.”
”Vilken fin insikt”, säger jag, ”men hur lyckades du ta dig ur det då?”
”Det var inte så enkelt i början, men något som hjälpte mig mycket var idrotten, jag är ganska bra på fotboll, spelade på rätt hög nivå. Det var många bra tränare som såg mig som människa och min talang, de betydde otroligt mycket.”
”Vad glad jag blir att höra det du berättar”, säger jag lite upprymd i baksätet.
”Ja, nu har jag en familj, två ungar och en hustru, vi lever ett bra liv.”
När jag kliver ur bilen tänker jag att det finns så mycket vackert som pågår i världen.
Som sällan hamnar på nyheterna.