Vissa resor är längre än andra. För en småbarnsfamilj från Kongo var resan upp till Sverige och Svenstavik drygt sju hundra mil och sjuttio grader i temperatur- skillnad. De lämnade sitt hemland i fyrtio graders värme i sandaler och kortärmat för att två dygn senare komma fram till trettio minusgrader. Kriget därhemma hade tvingat dem att snabbt fylla var sin liten väska med personliga ägodelar och gå ombord på ett plan som tog dem till andra sidan jorden. Här väntade ett nytt land, ett nytt språk, ett nytt klimat, ny mat och nya traditioner. Men en sak var bekant, Marta. För enligt äldsta dottern i familjen påminde Marta om mostern hemma i Kongo. Eller, som hon sa, en blandning mellan moster och farmor.
Marta är flyktingsamordnare och den första person som lär känna familjen. Det är hon som möter dem ute på flygplatsen, ett första möte som ofta består av en kram.
”När de känner att någon är glad att se dem, försvinner ofta lite av temperaturskillnaden. Sen har vi inte alltid språket, bortsett då från det språk vi alla har, det som sitter i kroppen.”
Marta vet vad det innebär att upptäcka ett nytt land. Hon kom själv till Sverige efter flera års arbete inom resebranschen i London. Född i Polen av två föräldrar som i sin tur kom från olika länder.
”Jag är en riktig blandras”, säger hon glatt och kluckar av skratt.
I arbetet som flyktingsamordnare möter hon människor från jordens alla hörn. Alla har de flytt undan krig, fattigdom och förföljelse, och Sverige är den trygga hamn de önskar få överleva i. Och jag slås av att Marta är det första dessa människor möter. En kvinna som i mångt och mycket blir synonym med landet de rest till. Jag frågar henne om hon känner det, att hon bär hela landet?
”Jo, så kan man säga. Men jag är ju bara en människa som de. Det är ju så vi möts, som människor. Allt annat är ju helt nytt.”
Jag tänker på det på vägen hem till min trygga lilla värld. Att det är människan och det mänskliga som är kopplingen, bryggan, länken. Hur vi än vänder och vrider på världen – i nöd står vi alla där inför en annan människa. Och skillnaden mellan två människor kan ju aldrig vara sjuttio grader eller sju hundra mil. För i en kram finns ju inga avstånd alls.
(Från boken ”Leda som värd. Att skapa framgång med värdskap.”)
[sf_button colour=”green” type=”standard” size=”standard” link=”http://www.adlibris.com/se/bok/leda-som-vard-tio-nycklar-till-framgang-med-vardskap-9789175042817″ target=”_blank” icon=”ss-erase” dropshadow=”yes” extraclass=”extra-class”]Beställ boken här![/sf_button]